Mästaren och Margarita

"Åhh den... Det är bara massa jobbiga överklasskillar som säger att dom läser den boken" suckade en kompis över telefon häromdan när jag sa att jag just nu läser Mästaren och Margarita. Att boken skulle vara bratsens favorit kom som en överraskning för mig, den enda som pratar (eller rättare sagt tjatar) om den här boken med mig är min pappa och han är så långt borta från brat som man kan komma. Jag vet inte varför boken fallar just överklasskillar i smaken, eller ens varför min pappa gillar den så till den grad att jag är och förblir en besvikelse för honom tills den dag jag läser ut bokjäkeln. Har nämligen gjort ett försök tidigare men kom då aldrig längre än halvvägs, inte för att den var egentligen var dålig utan mest för att det bara blev så. Det kan också ha berott på att jag upplever boken som en smula seg, en underhållande historia och en lekfull berättarteknik till trots så är det ändå lätt att tappa tråden och låta tankarna irra iväg. Som den lekfullheten som Bulgakov byggt upp i sitt språk (och som det för övrigt känns som att översättren slitit blod för att bevara) bidrar till att han samtidigt skapar en distans mellan läsaren och berättelsen som gör att det är svårt att komma boken riktigt in på livet. Än svårare, till gränsen till omöjligt är det att beskriva dess handling med dess myller av karkatärer och sidosprång. När jag beskriver handlingen blir det mest till förvirrade utläggningar i stil med:

"jo det är Djävulen som kommer till moskva och så är det två som sitter och pratat om hur Gud inte existerar och sen blandar sig Djävulen in i samtalet och berättar att den ena ska dö under vissa omständigheter och sen så gör han det och sen så händer massa andra skumma saker och sen så är det typ som en kritik mot Sovjetregimen och Moskvas teatervärld på 20-talet men det där är jag allldeles för dåligt insatt i för att riktigt hänga med på fullt ut. Och sen så är det en katt! Ja en katt, det är min favvo och fhan går på bakbenen och åker språvagn och när han går på fest förgyller han morrhåren... Förresten mästaren är en man som skriver på en bok om Pontius Pilatus, jag historien om Pontius Pilatus är förresten en sidohandling i boken och iaf, Mästaren hamnar på dårhus och det gör flera andra också och Margarita är Mästarens älskade och hon har ett hembiträde rider iväg på en gris..."

Om nu inte de sista hundra sidoran gör mig grymt besviken så är Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov en klassiker som jag gärna uppmuntrar att ni läser. Det är en rolig, intressant och skruvad läsupplevelse som sticker ut i klassikerhyllan. Hade tänkt avsluta med att drämma till att det är en vitamininjektion för alla höstdeppade därute bara för att formuleringen i sig sjäkv är så hisnande käck men väljer istället att citera Lars Erik Blomqvist i förordet till den pocketupplaga jag har där han skriver att "det är en bok att läsa vid stranden eller som hjälp för den sömnlöse i sängen" då finner jag denna formulering som en mycket mera värdig avslutning på detta inlägg.

/Laura