Svinalängorna

I min familj är Moa Martinson något av en husgud. Att jämföra Susanna Alakoski med Moa känns redan schletet, liksom att kalla henne för en ny proletärförfattare. Det är bara det att ett tag in i boken håller jag på att gå i taket av lycka då jag kan konstatera att jag läser en bok som vågar ta upp det på många sätt tabubelagda ämnet klass och som inte är skrivna på typ 30-talet då Ivar-Lo, Wilhelm och dom andra grabbarna var verksamma (tillsammans med Moa som enda kvinna då). Som dessutom är en uppväxtskildring av en flicka i 60 och 70-talens Sverige men skriven på 2000-talet då grabbarna Mikael Niemi och Torbjörn Flykt är verksamma men dom kvinnliga motsvarigheterna (både som romanförfattare och romankaraktärer) liksom på 30-talet är få. Tack Susanna Alakoski för att du har dykt upp.

Romaner som skildrar fattigdom, alkoholism och elände finns det gott om, men det är få som lyckas hålla sig vid ytan utan att falla ner i det där eländesromanträsket. Som ni säkert redan förstått är min åsikt att Svinalängorna är en få som lyckas hålla sig över träskytan. Och det med råge. Jag kan inte låte bli att komma tillbaka till Martinson men jag har nog inte läst en roman sedan Mor gifter sig som innehåller samma ljuvliga sorts galghumor och som lyckas beskriva utsatta barns överlevnadsstrategier på ett lika medryckande sätt. Mamman i boken är dessutom en av de stenhårdaste feministerna som jag stött på inom litteraturen på väldigt länge. Vad jag absolut inte vill glömma att nämna innan jag avslutar den här hyllningstexten är att Alakoski med en häpnande stilistisk precision på några få rader lyckas få mig mer berörd över Finlands bedrövliga 1900-talshistoria än vad alla historieböcker i världen skulle kunna åstadkomma.


Jag sträckläste Svinalängorna på en 15 timmars lång tågresa och jag hade inte kunnat få ett bättre sällskap. Susanna Alakoski har lovat att skriva många romaner till kring ämnena klass, kön och etnicitet. Om de lyckas hålla samma höga kvalite som debuten så utsätter jag mig med glädje för fler "träsmakibakenlånga" tågresor.

/Laura