Bitterfittan

Bitterfittan av Maria Sveland är en av förra årets mest omtalade romaner och jag förstår varför. Den ifrågasätter jämställdheten mellan kvinnor och män så bittert att till och med jag, en ivrig förespråkare för giftermål och barnalstrande, plötsligt inte vill gifta mig eller skaffa kids. Varför ska man göra det när jämställdhet tycks vara ett ouppnåeligt mål och allt man får är alkoholism, en man som inte säger något och eksemfnasiga händer av all disk som aldrig tar slut?

Träffsäkert skildras sunkiga unkna relationer där män konstant förtrycker kvinnor så lömskt att kvinnorna knappt märker det själva och jag undrar varför inte alla kvinnor är lesbiska. Vad är det egentligen för samhälle vi lever i där kvinnor ses som dåliga mödrar för att de inte vill tillbringa dygnets alla vakna timmar med sina barn och männen hyllas för att de tar ut två månader föräldraledighet? Hur står kvinnor ut?

Jag börjar känna mig som en bitterfitta själv efter att ha läst den här boken och jag fick en klump i magen av hur mycket jag kände igen mig i. Det kanske verkligen är så att det inte finns några jämställda lyckliga förhållanden?

Tack och lov att jag i alla fall har några positiva förbilder när det gäller kärlek, det är kanske det som kommer rädda mig från ett liv i total bitterhet.

/Mary